Tog bilen ut på glesbygden

För er som inte är uppväxta i Skåne intill Österlen så är det just Österlen jag syftar på. När jag kör en runda på landet så är jag inte överdrivet intresserad av antika möbler och kladdkaka med kaffe för 120 spänn. Nej nej jag vill se en rostig epatraktor och inte i detta fallet för jag hade äran att ratta en bil men annars en kaffegök. Hur såg förra årets skörd ut vilket utsäde ska användas. Tröttande samtalsämnen efter som inte vet ett jota om jordbruk. En ny epatraktor i byn och sven borta vid svängen har snurrat igång sin gamla Amazon. Greta på backen har sålt sitt gamla mög på sin gård och tydligen tjänat pengar på det. Ja tydligen är allt gammalt skit värt pengar resoneras det runt köksbordet. Gäsp nu kör jag snart hem. Det var två timmar det. Mycket mer klarar jag inte av ute på slätten. Varför vill man vara här? Vad är det Stockholmsfolket ser på en blåsåker? Nåväl svänger in om Olof Victor på vägen hem och förstår väl lite mer vad det handlar om. Det här är inget nytt jag har tänkt på detta ganska länge. Och tack o lov för Stockholmare. Det händer ingenting där ute på åkern. Jo bonden har alltid sin åker och boskap att jobba med men människorna som bor i små samhällen antingen längs med kusten eller ute på slätten har inte mycket om det inte vore för turismen. Fiskelägena längs med kusten drar inte längre upp någon fisk och kvaliteten  på dessa fiskar är under all kritik. Nåväl jag tror jag kan förstå fenomenet. Men för mig är det snålblåst på slätten, EPA – traktorer, bilar där stereon är värd tre gånger mer än bilen och hembrännt som är Österlen för mig och jag kan nog uppskatta Österlen ur mitt egna perspektiv.